Favoriter i repris 3
Idag var det Katarina och jag som skulle "shoppa loss". Resan gick därför till Lalaport och IKEA igen.
Det blev några små porslinsfigurer och en rem till att hålla ihop resväskan. Karl köpte byxor igen och Elin en lampa.
Hur kunde det gå så?
Resan börjar gå mot sitt slut och det finns så många intryck jag vill berätta om. En av mina förväntningar var att känna mängden av många människor på en liten yta, och det har jag verkligen fått uppleva, men även tvärt om, helt ensam på en perrong på Tokyo tunnelbana, och då kan jag säga att man känner sig ensam. Jag har åkta med jättemånga japaner och det blir väldigt trångt vissa tider.
Tydligen är det så att vissa tjejer blir tafsade på vid dessa tillfällen. Alla som pendlar regelbundet kan vittna om detta. Därför har man vissa tider på dygnet några vagnar där endast tjejer får åka, så kallade "Women only". Ett smart sätt att lösa problemet något i alla fall.
Japanerna är väldigt hjälpsamma och man flyttar gärna ihop sig eller byter platser så sällskap kan sitta brevid varandra på tåg och i restauranger. Inte bara mot oss "utlänningar" utan mot alla sällskap. Den största rockad vi orsakade var när vi skulle ät alunch på en restaurang första gången vi var i Harajuku. När vi, som var 6 personer, kom flyttades alla andra i lokalen om så att en del fick sitta vid en bardisk och andra sällskap fick flytta ihop sig. Inget suck eller stön, alla tog sina pinnar och glas med sig till de nya platserna. Något liknande hände första gången vi kom in på Starbucks i Chiba, 5 personer, några flyttades ihop och stolar frigjordes. Det var trevlig upplevelse.
Ibland kan man ju fundera på hur man bäst ska utnyttja den yta man har för att bygga något. IKEA konceptet med Compact living är stort här.
Japanerna tycker att man kan bygga in en jätteglob i entren på en kommunal byggnad.
Ett annat trevligt inslag i stadsmiljön är tillgången till "närpoliser". De rycker inte ut på larm eller springer ifatt tjuvar eller så, utan de finns i små "holkar", kallas Koban, placerade på strategiska ställen. Här kan man fråga om vägen som turist eller lämna in upphittade telefoner. Säkert kan man anmäla saker försvunna också, har inte behövt göra det.
Koban här vid Chiba station är bland de större jag har sett och ser ut som en uggla.
Det blev några små porslinsfigurer och en rem till att hålla ihop resväskan. Karl köpte byxor igen och Elin en lampa.
Hur kunde det gå så?
Resan börjar gå mot sitt slut och det finns så många intryck jag vill berätta om. En av mina förväntningar var att känna mängden av många människor på en liten yta, och det har jag verkligen fått uppleva, men även tvärt om, helt ensam på en perrong på Tokyo tunnelbana, och då kan jag säga att man känner sig ensam. Jag har åkta med jättemånga japaner och det blir väldigt trångt vissa tider.
Tydligen är det så att vissa tjejer blir tafsade på vid dessa tillfällen. Alla som pendlar regelbundet kan vittna om detta. Därför har man vissa tider på dygnet några vagnar där endast tjejer får åka, så kallade "Women only". Ett smart sätt att lösa problemet något i alla fall.
Japanerna är väldigt hjälpsamma och man flyttar gärna ihop sig eller byter platser så sällskap kan sitta brevid varandra på tåg och i restauranger. Inte bara mot oss "utlänningar" utan mot alla sällskap. Den största rockad vi orsakade var när vi skulle ät alunch på en restaurang första gången vi var i Harajuku. När vi, som var 6 personer, kom flyttades alla andra i lokalen om så att en del fick sitta vid en bardisk och andra sällskap fick flytta ihop sig. Inget suck eller stön, alla tog sina pinnar och glas med sig till de nya platserna. Något liknande hände första gången vi kom in på Starbucks i Chiba, 5 personer, några flyttades ihop och stolar frigjordes. Det var trevlig upplevelse.
Ibland kan man ju fundera på hur man bäst ska utnyttja den yta man har för att bygga något. IKEA konceptet med Compact living är stort här.
Japanerna tycker att man kan bygga in en jätteglob i entren på en kommunal byggnad.
Ett annat trevligt inslag i stadsmiljön är tillgången till "närpoliser". De rycker inte ut på larm eller springer ifatt tjuvar eller så, utan de finns i små "holkar", kallas Koban, placerade på strategiska ställen. Här kan man fråga om vägen som turist eller lämna in upphittade telefoner. Säkert kan man anmäla saker försvunna också, har inte behövt göra det.
Koban här vid Chiba station är bland de större jag har sett och ser ut som en uggla.
Kommentarer
Postat av: Ann-Charlotte Hedlund (med man Hans)
God fortsättning på det nya året från oss båda. Vi har just läst din blogg om er fantastiska resa man blir lätt förundrad över levnadset i andra kulturer (Lottas kommentar.....här verkar man se kunden....Vi kanske har kommit en bit på vägen ÅTMINSTONE PÅ LEJONET."##¤¤%%&&//...) Nu är det dags att komma hem och göra lite nytta. Lotta med bihang.
Trackback
